Till Wilhelm Berg om Drottningar i Kungahälla
Både Selma Lagerlöfs andra roman, Antikrists mirakler (1897) och många av de kortare berättelser hon skrivit sedan samlingen Osynliga länkar (1894) utspelade sig fjärran från Sverige i antikens Rom och i Italien. Samlingen Drottningar i Kungahälla (1899) innebar ett medvetet återvändande till den svenska historien. Detta brev är insänt av Thomas Berg och i det vänder sig Selma till Wilhelm Berg (1839-1915), en känd kulturpersonlighet i Göteborg som var bosatt i Kungälv.
Svenskt biografiskt lexikon beskriver Wilhelm Berg som “en centralfigur i sin tids litterära och konstnärliga liv i Göteborg”. Han tog initiativ till sällskapet Gnistan som ordnade föreläsningar, samt konst- och slöjdutställningar och han verkade för bildandet av Röhsska museet i Göteborg.
Wilhelm Berg var författare till titlar som Klostren i Kungahälla. En historisk studie, Gamla Elfsborg och Bohusläns äldsta historia. I brevet framgår att han skickat sina skrifter om Kungälvs kulturhistoria till Selma och att hon gärna vill intervjua honom “för att få begagna mig af Era stora kunskaper för att förstå hur allt varit fordomdaga på dessa gamla ställen”.
Brevet är skrivet i Göteborg. Senare samma år skulle Selma Lagerlöf flytta till sin första bostad i Falun. Selmas bror, Daniel Lagerlöf, var bosatt i Kungälv och omnämns också i brevet.
Året efter, 1898, skrev Selma ytterligare ett brev till Wilhelm Berg. Wilhelm har uppenbarligen lovat sända sin skrift “Göteborgs äldsta teatrar” (1896) och Selma betygar sin tacksamhet för detta, men kan samtidigt inte låta bil att anmärka på något som stött henne i Wilhelms brev: “Om Ni kände till den utmärkta kulturhistoriska litteratur, som Sicilien äger, skulle Ni nog förvåna Er mindre öfver att jag har reda på förhållandena där”. Kanske handlar de om de “vänliga uttalanden” som nämns inledningsvis. Det är inte osannolikt att de handlade om Antikrists mirakler som ju utspelade sig på Sicilien.
Wilhelm Berg var en äldre, mycket etablerad kulturpersonlighet med många publikationer bakom sig. Det är intressant att Selma, som vid denna tid visserligen var uppmärksammad men ändå före sitt stora genombrott med Jerusalem, så tydligt markerade när han uttryckte förvåning över hennes kunskaper.
Det finns ytterligare ett brev från Lagerlöf till Wilhelm Berg, daterat ett par veckor efter brevet ovan. I det tackar hon för boken Wilhelm Berg sänt henne. Den är en “riktig guldgruva” är hennes omdöme. “Märkvärdigt är det hur en tid, som man tror sig känna så temligen väl framstår ny och obekant, då man råkar på den så där äkta och oförfalskad som i Er bok.” Här kan man nog ana Lagerlöfs egna ideal när det gäller hennes litterära texter som utspelar sig i historisk tid: att skriva ett annat slags historia som “framstår som ny och obekant”, samtidigt som den är “äkta och oförfalskad”.
Tack Thomas Berg för bidraget!