Selma Lagerlöf och familjen Håkansson på Gylleby
Journalisten och författaren N. H. (Nils Harald) Ossian Håkansson (1880-1928) föddes i Nässjö men kom senare i sitt liv att bosätta sig på Gylleby i Sunne där hans fru, Gunhild Håkansson, drev pensionat. Ossian Håkansson var socialist och agitator och hans intresse för arbete och produktionsmetoder ledde så småningom till att han var med och bildade Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, med uppgift att ”i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv tillvarata arbetarrörelsens och arbetarklassens kulturhistoriska minnen”. Han studerade också medeltida verktyg i museer och skrev om detta i pressen. Han gav ut diktsamlingar och skådespel, ibland skrivna under pseudonymen Håkan Röde. Han var “En arbetarrörelsens hävdatecknare” som det står på hans gravsten i Sunne. Läs mer om Ossian Håkansson i Svenskt biografiskt lexikon. Många av hans verk kan man hitta via Libris.
Bild på Gylleby herrgård från Riksantikvarieämbetet.
Det finns ett brev från Ossian Håkansson till Selma Lagerlöf daterat redan 1915, men detta, daterat september 1926, är det första där Selma Lagerlöfs svar är känt. Brevet visar Håkanssons kulturhistoriska orientering: sedan hustruns köp av Gylleby herrgård vill han “tränga in i dess historia såväl som i traktens underbart vackra naturscenerier och befolkningens psyke”. Han har utifrån dessa intressen skrivit ett skådespel som han ber Lagerlöf om synpunkter på.
Selma Lagerlöf svarade redan dagen efter och uttrycker i brevet synpunkten att hennes genomläsningar och rekommendationer av manuskript är till ingen nytta. Det framgår också att pensionatsverksamheten på Gylleby kunde dra nytta av Lagerlöfs långväga gäster eftersom herrgården låg strategiskt placerad mindre än en mil från Mårbacka.
Nu får jag verkligen bedja Er inte illa upptaga att jag avslår Er begäran. Medan jag var yngre och starkare brukade jag nog söka hjälpa nybörjare genom att genomgå deras manuskript, men sedan jag har blivit gammal behöver jag spara mina krafter som i alla fall inte räcka till för de mångahanda plikter, som åligga mig.
Jag vill för resten säga, att jag har funnit att sådant där genomläsande är av absolut ingen nytta. Våra förläggare och teaterdirektörer bry sig inte om rekommendationer, åtminstone inte från mig, det har jag många gånger erfarit. Jag vill bestämt råda herr Håkansson att fara direkt till vederbörande med Ert arbete. En teaterdirektör eller förläggare, vilketdera Ni väljer, förstår bättre än någon annan om det lämpar sig för offentligheten och ger klart besked. Det råder en sådan brist på goda svenska skådespel, så att Ni finner nog ett vänligt mottagande, om arbetet lämpar sig för scenen.
Vill Ni hälsa fru Håkansson och säga henne, att de tre ungrarna voro synnerligen belåtna med sin vistelse på Gylleby.
Och så får jag bedja än en gång att Ni inte alltförmycket vredgas på den, som känner sig gammal och sliten.
Selma Lagerlöf var 68 år när hon skrev brevet och kände sig alltså “gammal och sliten”. Att hälsan inte blev bättre står klart av detta kortbrev daterat 13 juli 1928. Det är adresserat till “Redaktör Håkansson” – Ossian och Gunhild Håkanssons son, Gunvald, var redaktör på tidskriften Frisksport och friluftlsiv det bör alltså vara han som är mottagaren. Ossian Håkansson dog bara någon månad efter att detta brev skrevs.
I anledning av Er förfrågan angående mitt uppträdande vid den påtänkta hembygdsfesten får jag underrätta att jag har telefonledes talat med min läkare i Stockholm och fått hans bestämda förbud mot att uppträda offentligt. Hans fruktan är, att mitt hjärta inte skall tåla något dylikt och då jag inte vågar vara olydig måste jag avstå från att deltaga i festligheterna annat än som passiv åhörare.
I december 1933 skrev Lagerlöf detta brev till Gunhild Håkansson angående en förfrågan från henne om ett lån.
Fru Gunhild Håkansson!
Så tråkigt, men jag har haft så stora förluster på borgen och andra saker i år, så att jag har inga pengar att låna ut. Jag kan lämna Er 100 kr om detta vore någon hjälp, men det är allt. Ert första brev har jag aldrig fått, det kom nog i sällskap med födelsedagsbreven och många av dem har jag inte hunnit genomse. Det är därför jag inte svarat förr.
“Födelsedagsbreven” som Lagerlöf skriver om var med anledning av hennes 75-årsdag. En gissning är att borgensförlusterna som Lagerlöf nämner är för systersonen Birgers lån, se mer om detta här.
I november 1939 skickade Selma Lagerlöf följande uttalande till Frisksport och friluftsliv som svar på en fråga om bilturer. Bara några månader senare, i mars 1940, dog Selma Lagerlöf.
Tack Rolf Allan Håkansson för bidraget!