Selma betalar sin systersons skuld

Selma Lagerlöf stod nära sin syster, Gerda. När hon hade sagt upp sig från sin lärarinnetjänst i Landskrona flyttade hon till Falun för att ha nära till sin syster och deras mor, som vid den tiden bodde hos Gerda. Gerda var gift med Johan (Janne) Ahlgren och de fick barnen Henrik, Birger, Helena och Ivar. Selma hjälpte sin syster då hon blev änka 1936 och lämnade även ekonomiskt stöd till systerns barn. I ett brev till Valborg Olander 1911 skriver hon så här om systersonen Birger som hört av sig och bett om pengar:

Det var bra tråkigt med Birger. Jag kan inte säga hur ledsen det gjorde mig. Han är väl så otålig att få roa sig och vara fin. Det kan ju inte vara något annat han behöver. Han får 150 i månaden från mig och föräldrarna och kläder därtill. Mitt råd är, att du sänder honom 200 kr. Skriv, att du vet  av egen erfarenhet hur tråkigt det är att ha studieskulder och fråga honom om han inte vid bättre betänkande vill nöja sig med denna mindre summa. Tänk dig om du eller jag haft 150 i månaden under vår studietid!! Senare, då han slutat sina studier får han ju leva som han vill, men nu finns ingen anledning att ge honom så mycket, som bara blir använt till kalasande. Naturligtvis skall jag ersätta dig det, men det kanske är bäst nu, att han känner sig stå i skuld. (citerat från Ying Toijer Nilsson, En riktig författarhustru. Selma Lagerlöf skriver till Valborg Olander, s. 83)

1914 klagade Selma på att “det var en oförväntad tunga att få honom över mig med alla sina skulder” ( En riktig författarhustru, s. 103). Hon fortsatte att hjälpa honom ekenomiskt och han var även anställd på Mårbacka som sekreterare en kortare period.

1930 fick Lagerlöf gripa in och betala Birgers skulder då hans vän, Walfrid Berlin i Örnsköldsvik, riktat en utmätningsansökan mot honom. När Lagerlöf satt sig in i saken betalade hon uppenbarligen skulden, eller åtminstone en del av den. Walfrid skrev ett brev till Lagerlöf och tackade för hennes betalning och förklarade varför han “vidtagit kraftåtgärder” mot Birger trots att de var vänner.

Av brevet att döma, och att döma av det går att utläsa om Birgers affärer i Lagerlöfs brev, hade Walfrid Berlin skäl att vara orolig för sitt borgensåtagande och hans förfrågan om att hon ska överta borgenärsansvaret från Walfrid tycks inte omotiverad.

Selma Lagerlöf svarade strax därefter och tackade för att Berlin återtagit utmätningen och meddelade att hon ville överlägga med sitt affärsombud innan hon kunde svara i frågan om borgensförbindelsen.

Det finns även ett brev från 1931 som tyder på att saken inte var utagerad.

Walfrid Berlin var mormorsfar till Daniel Sävborg som skickat in breven. Tack för bidraget!