Om porträttmålning och överansträngning

Elsa Schultz Moberger (1897-1978) var en konstnär och porträttmålare som 1918 kontaktade Selma Lagerlöf med  en förfrågan om att få måla hennes porträtt. Margareta Algurén, barnbarn till Elsa, har skickat in två brev från Selma Lagerlöf till henne angående porträttmålningen. Det första brevet bekräftar helt enkelt tiden, “omkring den 16de faller sig lämplig för mig”, skriver Selma.

Men bara fem dagar senare skriver Selma till Elsa igen, denna gång ett längre och ganska öppenhjärtigt brev om hennes sviktande hälsa. “För var dag som gått, har jag sett blekare och gråare ut, så att jag till sist undrade om jag gick och bar på någon svår sjukdom”. Hon träffar en läkare som diagnosticerar henne med “kronisk överansträngning” och ordninerar “begränsad arbetstid och flera timmars vila mitt på dagen”.

Med tanke på detta måste porträttmålningen dessvärre ställas in, meddelar Selma. “Jag har så liten tid att vara uppe, att jag nödvändigt måste begagna den för mitt eget arbete”. Hon tillägger att man ju inte heller vill bli avmålad “då man ser så där glåmig och rynkig ut, som jag gör nu”. Inte utan viss galghumor konstaterar hon att när man “är gammal och ful förut, så blir ju resultatet fruktansvärt”. Selma Lagerlöf var 59 år när brevet skrevs och under året arbetade hon med romanen Bannlyst som blev klar lagom till henne 60-årsdag i november. Att det inte var helt lätt för henne att säga nej visar de avslutande orden “Bliv inte ledsen på Er tillgivna Selma Lagerlöf”

I brevet uttrycker Selma Lagerlöf sin uppskattning för Elsa Schultz Mobergers målningar, “Ni målar både vackert och omsorgsfullt”. Det framgår också av Elsa tidigare målat en tavla med Mårbacka-motiv och hon vill veta om den blivit omtyckt. Var tavlan finns idag är okänt.

Tack Margareta Algurén för bidraget!