Selma Lagerlöf skriver till författaren Nanna Collin

Nanna Collin (1872-1953)  gav 1911 ut en bok med titeln Björkhaga. Denna skickade hon till Selma Lagerlöf tillsammans med detta brev.

I brevet passar Nanna Collin på att uttrycka sin beundran för Lagerlöfs författarskap och samtidigt berätta lite om sitt eget liv:

För många år sedan fanns det här ett par högt begåfvade, litterärt intresserade personer. I vårt “vittra” sällskap spred “En herrgårdssägen”, “Osynliga länkar” m.m. högtid öfver samkvämen. Vi brukade göra utfärder till lands och vatten. Då blandade sig “Den goda Fru Musicas” toner Västersjövågens sqvalp. Eller var det en strålande sommardag vi slagit oss ner i doftande ljung med fager Skåneskogsbygd utbredd för våra fötter. Då var det återigen “Selma Lagerlöf” som togs fram för att ytterligare förhöja stämningen. Sedan kommo vännerna bort och vi blefvo ensamma, och jag tror, att “Selma Lagerlöf” då blef oss ännu oskattbarare. Nu har vi med våra barn utvandrat till “Jerusalem” och fört dem in i skönhetens värld.

I ungdomen, medan jag ännu drömde djärft, tänkte jag mig som en stor lycka att en gång få träffa “Selma Lagerlöf”. Men för de flesta människor slår lifvet så underligt af på fordringarna och numera antar jag, att våra vägar aldrig korsas.

Brevet ger både en personlig historia och en läshistoria och berättar både var och hur man läste Lagerlöfs böcker. Som så många andra brevskrivare ville Nanna Collin träffa Lagerlöf, och med tanke på att Lagerlöf en tid bodde i Norra Skåne var det inte helt orealistiskt.

Nanna Collin var mormor till Kersti Sundkvist som bidragit med Lagerlöfs svar, daterat 2 januari 1912.

Trots att Nanna Collins brev var daterat den 30 december 1911 hade Lagerlöf hunnit sätta sig in i bokens innehåll och kommenterar det utförligt:

Mottag mitt hjärtliga tack för det vackra brevet och den goda boken. Den är så ljus och glad och för till minnet glada arbetsdagar i ungdomen, då man försökte sig på alla lantliga sysslor. Men andan var inte sådan då, att herrskapsbarn på allvar slogo sig på det tunga arbetet, som de nu göra. Jag tror i alla fall, att detta är en stor lycka, och att Er bok ska bidraga till att ge ungdomen den rätta kärleken till arbetet ute i naturen. Det är ett stort gott om den kärleken kan grundläggas tidigt och hos många, och jag hoppas, att Er bok måtte få många flitiga läsare bland de uppväxande.

Inte vet jag heller om vi någonsin komma att råkas men sker det så någongång så blir det en glädje också för mig.

 

Nanna Collin skrev därefter ännu ett brev till Lagerlöf, daterat den 20 september 1912. Hon berättar att hon har ännu en bok färdig, men har problem med att publicera den eftersom Björkhaga inte sålt bra. Nu ber Nanna Collin om att få använda Lagerlöfs brev för att marknadsföra Björkhaga. Det var inte ovanligt att man gjorde så, och inte alltid efter att ha bett Lagerlöf om lov.

Det är okänt om Nanna Collin fick något svar på detta andra brev. Brevet är intressant inte minst på grund av hur hon utformar sin förfrågan – bland annat genom att hänvisa till Lagerlöfs egen kamp för att bli författare skidrad i “En saga om en saga” och genom att hänvisa till bilden av Selma Lagerlöf: “Ni som är så upphöjd och god och så förstår att tolka människor”.

Tack Kersti Sundkvist för att du bidrog med Selmas svarsbrev!