En 16-årig debutant från Mölndal

Axel Möndell (1910-1996) var en skriftställare som främst publicerade historiska, ofta lokalhistoriska artiklar och böcker, men även dikter och noveller. Hans signatur var Axel Mönd.

1925 skrev den då 15-årige Axel Möndell brev två brev till Selma Lagerlöf. Breven liknar många andra brev från unga människor som aspirerade på att bli författare, men som hade omständigheterna emot sig. I det första brevet från 23 november 1925 berättar han om sitt liv och om sin beundran för Selma Lagerlöf. Det är ett mycket välskrivet och uttrycksfullt brev som både ger en bild av hur livet kunde te sig för en fattig yngling från Mölndal, men också av hur Lagerlöf lästes och uppfattades. Det innehåller också flera av de beståndsdelar som återkommer i många andra brev: att man gärna vill ha tag i hennes böcker, men är de är för dyra att köpa, att det är svårt att skaffa sig en god utbildning utan tillräckliga medel och att man följer det som skrivs om Lagerlöf i tidningarna. Många vill också, liksom Axel, besöka Värmland och Mårbacka.

Efter en inledning där Lagerlöf prisas skriver Axel:

“Mitt ringa namn är Axel Möndell, 15 år, och jag har tagit mig friheten att skriva till Eder. Enär jag mycket har hört talas om Eder o berömda författarinna, och knappast en dag finns det, utan att Edert värderade namn står nämnt i tidningarna.

Redan då jag gick i småskolan – då vi där läste Eder intressanta bok “Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, jag tror den hette så – fick jag för första gången lära känna Edert namn. Och allt sedan dess har jag haft Eder i mitt minne, beundrat, älskat och dyrkat Eder nära som en Gud.

Jag skulle gärna vilja läsa Edra oskattbara böcker om och om igen, vilka jag så mycket har hört talas om “Gösta Berlings saga” och “Jerusalem”, men, som Ni ser, jag är mycket fattig och för den skull har jag ej haft råd att köpa dem.”

Axel tror, liksom många andra, att Selma Lagerlöf var “outsägligt rik”. Ofta nämns detta i samband att man ber om ekonomisk hjälp, men Axel värderar “fantasiförmåga” och “att kunna dikta och författa” högre. Han skickar också med prov på sin egen diktning med kommentaren: “Det var ett par verser ur mina fula dikter”. Han vill få tag på ett förlag, “men vet ej om det finns något sådant i Göteborg”.

Utöver detta ger brevet också en intressant historisk bild av Mölndal: “i Mölndal, som nyligen blivit stad, finns det endast fabriker och fattigmansboställe” (sic). Axel tycker att det är “hemskt att bara se dessa fabriker med skyhöga skorstenar, rök och sot. Det är inte hälsosamt att att arbeta i fabrik, och jag skulle aldrig kunna stå ut med det. Jag kan skatta mig lycklig över att få bo i en liten koja i utkanten av alla dessa fabriker. Här är det rätt så vackert med skog och sjö.”

Selma Lagerlöf svarade inte på detta brev, men Axel Möndell lät sig inte nedslås utan skrev ett till i slutet av december samma år. “Kan inte förmå mig att svara på detta” har Lagerlöf antecknat högst upp på den första brevsidan. Kanske är det för att brevet så tydligt uttrycker sig att Axel förväntar sig svar. “Varje dag har jag väntat på svar från tant, men jag kan förstå, att tant har mycket att göra om dagarna, så att tant inte har tid att svara på mina simpla brev.” Gemensamt med många andra av allmänhetens brev till Lagerlöf är en blandning av ödmjukhet och anspråk. Axel vill att Lagerlöf ska skicka en hälsning till honom i radio när hon ska medverka om bara några dagar. Han skickar också med en hyllningsdikt som födelsedagspresent till Selma, “fast jag inte vet när tant fyller år”.

Ofta stannade författardrömmarna vid att vara just drömmar. Men i detta fall gick det bättre. Axel Möndell hittade verkligen ett förlag som publicerade hans bok Drömmen som gick i uppfyllelse och andra historier  1926. Så småningom fick han också svar från Selma Lagerlöf.

Lars Gahrn, antikvarie vid Mölndals stadsmuseum har bidragit med Selmas svar till Axel och också skrivit flera artiklar om Axel Möndell. För honom har också Axel brevledes berättat hur det gick till när han debuterade som författare:

“Vid femton års ålder skrev jag dessa berättelser och skildringar, som jag vill benämna ungdomsförsyndelser. [—] Jag skickade in manuset till Henrik Struves boktryckeri och där blev det liggande. Emellertid utgav jag senare “Drömmen som gick i uppfyllelse och andra historier” på Struves förlag i Göteborg. [—] Jag sände boken till Selma Lagerlöf och strax därefter sände hon mig ett tackbrev. Göteborgs-Posten fick läsa detta brev och publicerade det i tidningen med påföljd, att det gjorde mycket bra reklam för mig. [—] Manuskriptet till “Skämt och allvar” låg kvar på Henrik Struves boktryckeri och nu började Struve tjata på mig och föreslå att också denna bok skulle tryckas, men jag tillät det ej, då jag ansåg att boken var bara dravel. [—] Utan vidare ringde så Struve en dag och sade, att boken var färdig. Han hade tryckt den mot min vilja. Pressbyrån fick häftena och sålde dem i sina kiosker.”

Citerat från Mölndalsposten 1992-07-22.

I det odaterade brevet nedan skriver  Möndell att han skickar en bok med en dedikation till Lagerlöf.

“År 1926, då jag alltså var sexton år gammal, utgavs den första volymen, vars upplagor numera är slutsålda, – den utgick i två upplagor, – och samtidigt med detta brev, vill jag medsända ett ex. till Eder som en som en liten dedikation eller hyllning till Eder för Eder stora insats i världslitteraturen. Den är så enkel och obetydlig, men jag sänder den som ett litet tack från mitt oroliga hjärta”

Möndell beskriver också sina fortsatta planer som författare:

“Denna höst ämnar jag utgiva en skildring om min hembygd från flydda [sic] då Kärleken till hembygden är outsägligt stor inom mig och jag försöker ingjuta den bland mina medmänniskor i samhället. Jag har från de gamles mun hört otaliga sägner och händelser och intryck från forna dagar berättas, och det är det intressantaste jag vet att få lyssna till deras utsagor.”

Efter detta brev fick Möndell följande svar från Lagerlöf.

Lagerlöf ursäktar sig för att hon inte tidigare tackat för boken och brevet. “Det märks ju på den, att det är en ung mans verk, men nog trodde jag, att författaren var mer än sexton, då den skrevs. Jag är tacksam för det vackra sätt varpå Ni sände mig den och önskar Er lycka att kunna tillvarataga alla de gamla Mölndalshistorierna.”

Möndell skriver ytterligare ett brev till Lagerlöf 23 november 1931 där han tackar för Lagerlöfs svar. Uttrycksfullt beskriver Möndell sin lycka när han läste Lagerlöfs brev: “Det blev så ljust inom mig. Det blev så festligt stilla.” I detta brev skriver också Möndell om kyrkan och om sina planer på att bli student vid ett läroverk. Detta svarar Lagerlöf på i ett brev i januari 1932. Hon skickar också med en bild på sig själv och Mårbacka.

 

“Det gladde mig att höra,” skriver Selma, “att Ni förbereder Er till inträde vid ett läroverk. Även om ni inte skulle komma att inträda på den prästerliga banan, så äro kunskaper ingen onödig barlast på vägen till författarskap.”

Axel Möndell kom verkligen att lämna ett beständigt bidrag till både litteraturen och lärdomen. Han skrev många böcker om Mölndals historia, såsom Från det gamla Mölndal (1932) och Mölndal, Kållered och Råda i ord och bild (1952). Lars Gahrn skriver så här om hans böcker: “När man läser igenom Möndells böcker, och särskilt då “Från det gamla Mölndal”, är det inte utan att man kommer att tänka litet grand på Selma Lagerlöf. Det finns vissa likheter. Även hos Möndell finns en inriktning på att en historia ska berättas väl, medryckande och åskådligt. Liksom Selma har Möndell full förståelse för folktrons och folksägnernas betydelse. Alldeles som sin stora förebild skriver Möndell med känsla. [—] Alldeles som Selma inriktade sig Möndell på de muntliga berättelserna, levnadsminnena, folksägnerna och skrönorna, alltsammans roande, åskådliga och väl berättade minnesbilder ur det förgågna.”

Citerat från Mölndalsposten 1992-07-22

Tack Lars Gahrn för bidraget!