Brev om religion
I Selma Lagerlöfs fiktionsvärld finns det många predikanter. Det börjar med Gösta Berling i predikstolen, som talar så vackert att församlingen förlåter honom allt. I Jerusalem (1901–1902) är det väckelsepredikanten Hellgums ord som får byborna i Nås att lämna sin hembygd för det heliga landet. I sin samtid betraktades Lagerlöf, om inte som öppet troende, så åtminstone som en författare som stod för ett kristet arv och kristna värderingar. Teologen Einar Billing skrev i Vår kallelse (1909) att det i Sverige finns en författarinna, som ”kanske bättre än någon teolog efter Luther förstått att beprisa kallelsen och uppdaga dess under”. Selma Lagerlöf kunde alltså ses som en förkunnare, precis som flera av av sina fiktiva karaktärer.
En vanlig uppfattning idag är att Selma Lagerlöfs litterära verk ofta hämtar stoff och symboler från den bibliska traditionen, men inte uttrycker en kristen tro. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet uppfattades saken annorlunda. Allmänhetens brev till Selma Lagerlöf visar att Selma Lagerlöf betraktades som en författare som för ut Bibelns budskap i en mer lättillgänglig form. Breven som i någon mening kan sägas vara religiösa läsningar är av olika art. Det kan vara sådana som diskuterar religiösa teman i hennes texter. Det kan vara brev där Selma Lagerlöf ombeds stödja något religiöst ändamål, till exempel en publikation eller en manifestation, på grund av att man uppfattar henne som en kristen författare. Det finns också brevskrivare som vänder sig till Selma Lagerlöf med en förfrågan om ekonomisk hjälp, eftersom man tror att hennes kristna livsåskådning ska borga för en förståelse för och givmildhet mot de svaga.
Ofta är det religiöst färgade språket som förekommer i breven mer en retorik mer än ett uttryck för en tro, medan andra brev har ett mer utpräglat religiöst språk med direkta citat från Bibeln eller hänvisningar till bibeltexter. För det mesta rör sig de religiösa läsningarna av Selma Lagerlöf inom en kristen kontext. Men det förekommer också exempel på brev som diskuterar Selma Lagerlöfs texter eller författarskap i ett mer allmänt andligt perspektiv, som har att göra med de nya andliga rörelser som växte fram runt sekelskiftet.
1937 kommer ett brev till Selma Lagerlöf från en student i teologi i Uppsala. Brevet inleds med en beskrivning av vilken betydelse Selma Lagerlöfs författarskap har haft för honom. Därefter övergår han till att diskutera teologiska frågor. Mer om detta brev och om religiösa läsningar av Lagerlöfs författarskap kan du läsa i Jenny Bergenmars artikel “Predika utan att predika. Allmänhetens religiösa läsningar av Selma Lagerlöfs författarskap”, i Kyrkohistorisk årsskirft 2012. Brevet från Uppsalastudenten är en ovanligt tydlig kommentar till hur Lagerlöf kunde läsas och uppfattas i ett kristet sammanhang.
